Martinascherrer

home sweet home

Tror ingen kan förstå hur lycklig jag är över att vara hemma igen! Jag kom hem två timmar tidigare än vad jag brukar göra när jag kommer från båten så jag åkte direkt hem och bytte om för att sedan åka till mina älskade hästar. Jag red Eros och han bjöd på ett fantastiskt pass! Idag var första gången sen "renoveringen" som jag jobbade honom mer ordentligt och han var så mjuk och fin. Älskade häst vad jag blir lycklig av dig! Vi provade på att hoppa lite lågt också. Först en sockerbit fram och tillbaka, sedan tog vi en linje med tre hinder och tre galppsprång mellan varje, han skötte sig bra! Vi avslutade med att hoppa vattenmatta för att provocera lite. Utan tvekan spetsade han öronen framåt och bjöd på mattan så fort jag vände upp mot den. Guldstjärna till min kille som inte hoppat på nästan en och en halv månad! 

Imorgon ska både Elsa och Eros trimmas. Jag kommer börja göra lite veckoplaneringar här på bloggen om ett tag. Vill dels ha lite koll själv på hur jag ska lägga upp veckorna, sedan är det alltid lika kul att ha en planering att gå tillbaka till och se hur man verkligen inte följde den haha... Men ska göra ett försök iallafall! 

Min inte alltid så glada kille

Inte så fantastisk kvalité, men kolla bara vilken dröm han är!!

Mot nya mål

Nu vill jag hem, hem till mina hästar och min familj. Jag har jobbat på båt totalt 4 somrar nu, men jag tror faktiskt den här har varit jobbigast när det kommer till hemlängtan, just för jag har så mycket där hemma som väntar på mig.

Det är inte förrän under det här året som varit som jag faktiskt har gjort det jag alltid drömt om, att få tävla. För två år sedan startade jag och Amy vår första och enda riktiga tävling tillsammans. Vi var ute på några pay and jumps efter det, men antalet kan jag nog räkna på en hand. Efter henne kom Eros, och vi startade vår första tävling tillsammans för nästan exakt ett år sedan. Under året har han haft vila pga en lindrig smäll på senan som Eros fick i vintras samt så opererade jag foten och red inte på tre månader. Alltså har totalt 4 månader av ett år gått åt till skador. Så om man räknar grovt har jag alltså varit igång med tävlandet totalt 8 månader. Det är verkligen löjligt kort tid med tanke på hur långt jag och Eros kommit under vår tid tillsammans.

Det jag vill komma fram till är att jag äntligen fått känna på hur det känns att göra det jag älskar och alltid drömt om, att få tävla. Jag älskar att vara sådär supernervös inför en tävling, och sedan bli cool-lugn när jag väl får sitta upp och inse att det finns ingenting att vara nervös över, för Eros gör allt i sin makt för att samarbeta med mig. Jag älskar att få putsa alla grejer och hänga fram tävlingskläderna kvällen innan det är dags. Och framförallt älskar jag att träna inför de mål vi har tillsammans.

Om två dagar är jag hemma igen och får fortsätta träna och utvecklas. Jag har så otroligt mycket drömmar om framtiden, vart jag vill tävla och på vilken nivå jag vill ligga. För lite mer än ett år sedan var drömmen att tävla både på Strömsholm och Jump Club, dessa drömmar har gått i uppfyllelse flera gånger om vilket jag inte kunde tro då. Nästa dröm är att få starta på Sundbyholm, och det ska jag göra om bara några veckor om att håller i sig. Sedan har jag självklart större mål och drömmar, men för nu räcker det gott och väl att få rida in på Sundbyholm och ha kul tillsammans med min prins. 

Okej en sak till skulle jag faktiskt vilja göra, och det är att få rida ett ärevarv. Det fick vi göra i Fagersta när vi vann en lagtävling, men sedan dess har vi faktiskt inte gjort det. Vi har både varit felfria och placerade flera gånger, men missat ärevarvet med bara några hundradelar. Så det hoppas jag faktiskt att vi för göra inom en snar framtid. 

Prins charming

Är ju som sagt iväg på min sista jobbvecka för sommaren. För alla som inte vet jobbat jag på båt och är borta varannan vecka. Det här passet har vi besökt både Bornholm, Tyskland och nu är vi i Visby.Jag kan såklart inte sluta tänka på alla djur där hemma när jag är borta. Jag längtar fruktansvärt mycket efter alla när jag är ute på sjön och far. Snart får jag komma hem igen och börja min vardag på det vis jag vill ha det. Det blir lite hoppigt med träningar osv när jag är borta halva sommaren. Så det känns bra att komma tillbaka till vardagen snart och börja träna inför de kommande utmaningarna under hösten✨

Bett

Det finns otroligt mycket att diskutera när det kommer till vilket bett man rider på. Jag personligen är rätt öppen för förslag och provar mig gärna fram tills jag hittar något hästarna trivs på.

Eros är nog en liten periodare. Han kan tröttna på ett bett och blir lite nonchalant och dragig när han har haft ett och samma bett för länge. Jag brukar variera mellan ett rakt bett med fasta ringar, ett tjockt tvådelat bett samt pessoa när vi tävlar. Jag har varit lite emot pessoa, just eftersom det blir sån hävstångseffekt. Men när jag fick tipset om att sätta en sporrem under käken i bettringarna kändes det genast mycket bättre. Remmen är till för att stoppa hävstångseffekten så inte bettet trycker upp i gommen. Han har faktiskt fungerat väldigt bra på pessoa när vi tävlar.

Till vardags föredrar jag dock att rida på vanligt tränsbett. Antingen rakt eller delat, beroende på vad Eros känner för.

Elsa är mer en enstöring och trivs bra på sitt tredelade äppelbett med fasta ringar. Jag har provat lite olika på henne också, men hon trivs helt klart bäst på det hon har nu. 

Jag tror att man inte ska vara rädd för att variera mellan olika bett. Jag anser att har man något problem i ridningen kan det vara bättre att ha ett lite skarpare bett, så handen kan vara mer stabil. En stark hand på ett milt bett känns för mig värre än en stabil hand på ett lite skarpare bett. 

Amazing dadero

Alltså jag är kär i Eros. Han är verkligen ALLT jag någonsin drömt om! Idag bjöd han på ett sånt där fantastiskt ridpass igen. Vi håller oss till lätt galoppjobb och har gör det sååå bra. Innan han fick lite behandling av veterinär och equiterapeut ville han gärna springa ifrån mig i galoppen när jag ställde mig upp i lätt sits. Nu efteråt rullar han på i ett lugn och fint tempo, trampar på med både bak och fram bättre än någonsin. Jag avslutade med att känna på traven lite och även där överraskade han enormt! Mjuk och fin i sidorna, avslappnad och liksidig. Jag krävde inte att han skulle gå i den form han brukar gå i när han är fullt igång, men han kändes riktigt fin ändå!

Nu åker jag iväg på min sista jobbveckan för sommaren. Jag längtar tills veckan är över och jag får fortsätta jobba tillsammans med min bästa vän!

På g igen

Eros är äntligen på G igen efter några dagars vila. Jag kan ärligt säga att jag haft ångest dom här dagarna, allt kändes så mystiskt. Samtidigt känns det såklart ändå väldigt bra att det gick över på bara några dagar och att han var både pigg och glad idag!

Vi tog en promenad i skogen under morgonen och sedan kände jag på honom lite lätt inne på ridbanan, han kändes fin och verkade glad att få komma ut och ridas igen.

Idag drog även lektionerna på ridskolan igång. Precis som innan sommaren så jobbar jag som ridlärare mellan 12-15 varje lördag. Alla grupperna fick en promenad i skogen samt bomjobb inför nästa veckas hoppning.

Efter jobbet åkte jag och pappa ut till Amy och Pigall för att fixa till Amys fötter, skönt att bådas är fixade nu!

Piggis myser med sin kompis, så söta!

Änglar

För ett tag sedan köpte jag änglar för att sätta på hästarnas träns. Jag tyckte jag betalade ett högt pris för få änglar, som faktiskt gick sönder direkt. Så jag och mamma bestämde oss för att göra egna. Nu är det ju så att jag inte har någonstans att hänga alla mina änglar som jag gjort så jag tänkte sälja av lite om ni är intresserade? 

De kostar 40kr styck, bor man inte i Västerås och kan mötas upp kan jag skicka dom på posten, men då får köparen stå för frakten. Jag lägger ut bilder på de änglar jag har färdiga nu. Vill man att sin ängel ska se ut på ett annat sätt är det bara att skriva så ska jag göra vad jag kan för att fixa till det! Vill ni köpa kan ni antingen skriva i kommentarsfältet här nedan eller skicka ett DM till mig på instagram: martinashowjumper 

Bortskämd

Idag åkte jag och Henrik till Hööks för att köpa nya bakskor till Eros. Det var inte bara skorna som kom med hem, utan jag fick ett superfint schabrak från Trinity av Henrik!! Han är bäst, han har genom tiden skämt bort mig med både schabrak, ridbyxor och hoppgjordar trots att han tycker hästarna tar liiiite väl mycket tid vissa dagar hehe.

För två veckor sen när jag öppnade skåpet efter en vecka på sjön hade världens finaste vän köpt en huva till mig och Eros, den var också grön och från Trinity. Samma vecka hade Hööks megarea, halva reapriset var det på utvalda varor. Då passade jag på att köpa benlindorna som matchade till luvan. Och nu har jag ett fint grönt schabrak, visserligen inte exakt samma gröna nyans som luvan och lindorna men det passar fortfarande väldigt bra ihop! Min fina Dadero kommer vara så snygg i sin nya gröna outfit!!

På tal om Dadero så är hältan i princip över idag. Det känns så otroligt skönt att han blev bättre på så kort tid. I morse när vi visiterade hoven reagerade han fortfarande lite. Men nu under eftermiddagen när han fick nya skor bak reagerade han ingenting där bölden har suttit. Vi tog ut honom till ridbanan för att kolla hur han travade och varken jag eller pappa kunde se någon tydlig hälta. Jag tycker det är väldigt svårt att avgöra dom minsta hältorna. Hade han travat som han gjorde idag utan att han varit halt hade jag aldrig lagt märke till att han gick ojämnt, men bara för att han har haft en hälta stirrar jag mig blind på det benet och tror att han fortfarande är halt, fast jag egentligen inte kan se någonting. Jag tycker det är supersvårt att avgöra dom här smågradiga hältorna. Men eftersom han inte hade någon puls i benet idag, inte reagerade vid visitering och han travade på fint känns det ändå som det mesta har släppt. Imorgon ska han få en ridtur i skogen och så ska jag trava honom för att känna hur han går. Om det är något jag kan så är det att känna när han är 100% frisk och när han inte är det. Jag känner honom utan och innan och vet hur han kan gå när han inte har några känningar i kroppen alls, jag hoppas på en sån känsla imorgon!

 

Gårdagens mysterium

Igår när jag kom till stallet mådde ju Eros väldigt väldigt dåligt. Mycket gick att koppla till linimentet han fått massage med, men inte allt. Just att han var halt på höger bak kunde jag faktiskt inte koppla ihop med något. Det kändes ologiskt att två saker skulle dyka upp på samma dag, del allergisk reaktion samt en hälta. Men när oturen väl är framme så är det väl bara att ta i ordentligt, verkar det som inom ridsporten iallafall...

Han ville alltså inte riktigt stå på sitt höger bak. Efter att han hade promenerat lite såg det bättre ut, men inne i stallet stod han helst och vilade det benet. På morgonen visiterade vi hoven för att se om det kunde vara en hovböld, men han reagerade ingenting. När vi var tillbaka till stallet under kvällen var både jag och pappa väldigt frustrerade över hältan, vart kom den ifrån?! Vi tog fram visitertången en gång till, och då fick vi fram en reaktion snabbt som attan. Vi jämförde med en annan hov och då reagerade han ingenting. Vi hittade alltså till 99% säkerhet en hovböld!!! 

Hela min framtid med Eros var borta under gårdagen. Jag förutser alltid det värsta när någonting händer mina hästar. Jag har haft otur i 8 år med dessa djur och klarar inte av att hantera hältor längre. Jag bölade halva morgonen igår, trodde att Eros var halvt döende. Men idag är både den allergiska reaktionen och hältan bak mycket bättre! Jag hoppas på att bölden släpper snart så han kan fortsätta sin igångsättning efter vilan!

Nya fötter

Hej på er! Veckorna flyger förbi och snart är helgen här igen!

Idag har jag och pappa spenderat hela förmiddagen ute hos Amy och Pigall. Det var dags att fixa fötterna på dom. Pigge var först ut och skötte sig hur bra som helst, om man tänker på att han bara är några månader och stod ute i en stor sommarhage och fick fötterna finslipade. Visst, han vill gärna slita sig emellanåt och visa hur duktig han är att stå på bakbenen. Men 90% av tiden stod han stilla och var superduktig. Det gick faktiskt bättre att värka bakhovarna än framhovarna, brukar ju kunna vara tvärt om oftast. Men det känns som när han står med ett framben i luften har han enklare att resa sig, står han med ett bakben i luften måste han först slita sig loss och sedan resa sig, vilket blir lite svårare för honom. Så några gången visade han upp sina konster, men största delen av tiden skötte han sig hur bra som helst.

Det tog ganska lång tid att få till han små hovar så Amy får nya fötter till helgen istället.